Vi är hemma från England och Miki är hemma från Älvsjö-kollo.
Vi har ännu inte enats om vem som haft det bäst!
Åsa har ställt upp Miki och tagit lite 1-årsbilder.
Hon blir vackrare och vackrare för varje dag!
(Miki alltså. Eller Åsa också iofs. Men ja...)
Miki 11,5 månader!
I år åker jag och Filip till min syster i England över jul. Vi flyr julstressen & julklappshysterin och åker över och myser tillsammans med hennes familj. Det höglöpande lidelseknippet Miki har vi bokat in på "pensionat Swaara" över jul där hon får mysa med Åsa & flickorna!
En liten julhälsning kommer här från oss alla, till er alla!
(bilden är klickbar)
Idag fyller Miki 11 stora månader och firar detta genom att börja sitt första löp! Hon är så trött, så ynklig och såå kelig. Dessutom började hon dagen med att kastspy på mitt täcke. Min lilla tjej är nu.. stor :)
Ska leta fram kameran till 1-årsdagen, lovar.
Ih, jag som var så stolt över min duktiga flicka igår!
Idag är hon till salu, eller bortskänkes mot avhämtning!
Vi går promenad i skogen, och jag släpper henne lös som vanligt, då det är en ganska avsides skog utan folk och andra hundar. Det jag dock lyckats förtränga är att hon just fått godkänt på anlagsprovet i viltspår och såklart åker hon ner med nosen i backen direkt. Jag noterar det och säger åt henne två gånger att hon ska sluta spåra, men tänker inte så mycket mer på det.
Sen. Svisch, så stor hon på bakbenen och är borta på en halv sekund. Jag vrålar men inser att det är rätt lönlöst så jag står kvar och väntar, tänker att det nog är en hare som hon ändå tappar bort snart. Det har börjat skymma så jag ser knappt en meter framför mig, men Miki har ett blinkande halsband på sig så jag är inte så orolig ännu.
Men nähe, då hör jag hennes skall eka i skogen, ett riktigt drevskall! (Nåja, precis som hon låter när hon inte hinner ikapp en annan Whippet...) Runt runt runt runt ekar det... Ellen, jag tror hon har umgåtts för mycket med Ylva
Jag sätter av och springer efter henne och vrålar återigen allt jag har, jag vet ju för guds skull inte om hon jagar eller blir jagad :D Så plötsligt dundrar det till i mörkret bredvid mig och grenar knäcks när något jagar förbi och jag tänker "Rådjur" eller "Älg!?", och en millisekund efter kommer "yap yap yap" som en liten pil med sin julgransbelysning.
Satans skitunge tänker jag och börjar gå tillbaka. Ropar så glatt jag kan att jag minsann går till bilen och att hon ju kan komma när hon känner sig klar med sin CoursingViltspårsJakt. Efter ett tag* kommer hon faktiskt, med tungan hängande ner till marken, glad som en spelevink.
"Titta matte vad jag faktiskt är duktig som kan spåra och jaga vilt som du har lärt mig!"
Morrr......
Nåväl, så har jag lärt mig det också. Och imorgon är hon säkert dyr igen :)
*ett tag enligt mig eller Miki? Enligt mig var det en evighet, enligt henne var det bara en såå liten stund.
Idag gick Miki sitt anlagsprov i Viltspår i Nävekvarn, Nyköping.
Domare var Marita Schröder, tillhörande SSRK.
Det var kallt och blåsigt, men snöfritt. Helt underbar skog som spåret låg i, vi fick verkligen ta oss igenom alla sorters terräng. Det var tät skog, kalhygge, öppen skog, kärr, klippor, uppförs/nerförsbackar och dessutom fanns det gott om älgspillning och under förmiddagen hade det även varit jakt i samma skog. Vilken utmaning!
Jag hade bestämt mig för att lita på Miki helt och hållet och hon jobbade på jättebra! Tyvärr höll jag inte mitt löfte och i slutet av spåret kändes det som vi hade gått i två timmar och jag blev osäker på om hon verkligen spårade på klöven. Hon hade vittring och det såg verkligen ut som hon hade nåt färskt vilt på spåren, stod t.o.m på bakbenen en gång. Så jag tog mod till mig och frågade Marita om vi verkligen gick rätt då jag kände igen vägen nedanför där vi startat ifrån. "Var det inte här vi kom in i spåret?".... men hon bara log, skakade på huvudet och tittade mot Miki, som hade stannat en bit längre bort och markerade klöven :D
Miki har nu GODKÄNT Anlagsprov i Viltspår!
SSRK ger inga poäng i sina Anlagsprov, utan bara G/IG. Vi fick som allmänt omdöme: "Ett trevligt ekipage, en hund som jobbar fint i spåret och löser sin uppgift bra". Spårningsförmågan fick hon Utmärkt på och spårtiden låg på 20 minuter.
Hanna med sin Myra gick också anlaget idag efter oss och även de blev godkända! Heja oss!!
Tyvärr inga bilder från idag, men ni kan tänka er att det var vackert :)
Miki började hosta förra helgen, först trodde jag hon satt något i halsen men när hon började hosta upp slem så anade jag att det kunde vara kennelhosta. Jag misstänker att det kommer från Vingåker då jag har hört från flera håll att deras hundar insjuknat i kennelhosta efter den utställningen. Som tur var är hon vaccinerad och hon verkar ha fått en lindrig variant, för nu har hon slutat hosta så där illa och torrhostar bara lite då och då.
Vi isolerar oss så länge och längtar tills vi får busa omkring i den nyfallna snön! (Ibland tar hon dock ett busvarv när hon ska morgonkissa ute på tomten, men då kommer hon in och hostar, den lilla saken.) Så jag och smitthärden har tagit det lugnt i veckan och (torkat slem) bara kryat på oss i filtar och med mys.
Tyvärr blir det inget KM för oss på söndag, vilket vi hade sett fram emot.
Men det kommer ju fler gånger!
Pussas med pojkar:
Sova på pojkar:
Brottas med de som är större:
Brottas med de som är mindre:
Vad jag inte gillar!
Att ha tråkigt:
Mvh Miki
Ett besök på ICA, och så är fredagkvällen räddad.
(Kassörskan tittade lite konstigt på mig)
Imorgon är det spår!
Nu har hon hunnit bli 9,5 månad och jag har filosoferat lite idag om hur hon är som personlighet. Jag har ju ingen tidigare Whippet att jämföra med så jag utgår bara från hur jag upplever henne:
Miki är en energisk, fartfylld och glad Whippet med mycket driv. Redan som liten valp var hon totalt orädd och välkomnade livet med stor nyfikenhet och glädje, alla nya situationer var roliga och en möjlighet att kanske hitta på något upptåg. Hon är en egoist ut i klospetsarna, hon är övertygad om att alla på jorden är till för hennes skull, kommer någon in i rummet så kommer dom för hennes skull, ropar någon så är det självklart på henne. Är det flera hundar ska hon ovillkorligt alltid vara i centrum för allas uppmärksamhet. Får hon inte uppmärksamhet och kärlek så tar hon den, för den förtjänar hon ju faktiskt som den Drottning av Universum som hon själv utsett sig till.
Hon är väldigt intensiv i allt hon gör (vilket ibland kan övergå i respektlöshet), är hon glad så är hon GLAD, har hon ont så har hon ONT och hon är inte den som man inte märker när man möter henne. Hon hälsar på människor & hundar med en svallande glädje, leker på ett ganska bryskt sätt och tar sina uppgifter på stort allvar & blir lätt frustrerad när hon inte genast får respons. Hon gör även saker med en underbar självklarhet, "jaha, ska vi gå hitåt, ska vi göra det här, ska vi gå in här, ska vi träffa dessa människor", inget bekommer henne eller oroar henne. Hon är tjejen som leker med ballonger som smäller framför nosen på henne och bara undrar var den tog vägen och hämtar en ny, oberörd för smällar & ljud och otroligt nyfiken på allt! Hon verkar också besitta en rätt stark jaktlust har harar och fåglar fått erfara...
Miki älskar människor och hundar, i alla former, åldrar och färger. Matte älskar hon väldigt mycket, men om det skulle krisa så duger det med husse... eller om man tänker efter så duger det egentligen med vem som helst, bara denna någon älskar henne ;) Springer man ifrån henne i skogen så kommer hon efter ett tag, när hon gjort klart det hon ska och tycker att man förtjänar hennes gudomliga närvaro igen. Samtidigt är hon väldigt följsam och uppmärksam, mycket lättlärd och snabbtänkt och lägger man till hennes nyfikenhet, starka föremålsintresse, jaktlust, kamplust och godisaptit så är hon inte en särskilt svårmotiverad hund!
Skäller gör hon sällan, eller t.o.m aldrig. Däremot har hon ett "wroorrande" för sig, när hon har en leksak i munnen, när hon inbjuder någon till lek eller när hon bara vill lätta upp stämningen med lite partyläten :D Hon knorrar också när hon myser, vilket hon gör på hög nivå. Hon ligger gärna mot ens hals och sover, ligger i knät, kramas, knosar in sig i någon annan hund eller skrynklar ihop sig under täcket på nätterna. (Behöver jag nämna att hon tar den plats hon behöver i sängen, och stirrar på en tills man lyfter på täcket när hon vill in under igen) Nära nära, kärlek och värme är mycket viktigt för fröken Miki. För hon kan faktiskt vara ljuv och mysig som en liten mjukisängel :)
Hon har redan från liten varit väldigt tuff, och har under en kort valpperiod hunnit vara trotsig som en vass dobermannvalp. Hon försöker gärna 'dominera' andra hundar oavsett storlek och ålder (återigen respektlösheten) men lyckas inte alltid så bra med detta...varav hon blir lika förvånad varje gång varför inte alla underkastar sig Ers Höghet Miki? (jag har varnat henne för att man kan åka på stryk om man är för kaxig också)
Miki är ett stort ego i en rätt liten kropp. Samtidigt är hon det mjukaste av väsen. Hon har de mest kloka och underbara ögon, och det varmaste hjärtat och jag är övertygad om att hon kommer att växa upp till en stark, kärleksfull och rolig Whippet (och jag både fasar för och längtar efter att första löpet ska komma så hon får landa lite i sig själv.)
Nu vill jag såklart veta hur andras Whippetar är!
Tänk att hundar kan vara sådana personligheter.
Mikis mamma, den ljuva Juni, fick helgen det sista CERT som behövdes för att bli champion och kan nu titulera sig Svensk & Finsk utställningschampion. Jätteroligt tycker vi såklart!
Stort grattis!
Play a While Late Red Autumnhop Ale foto: Jörgen Oinonen
Har man inte de vackraste av ögon så säg? Jag vet iallafall var Mikis bedårande pepparkornsögon kommer ifrån! :)
För övrigt händer inte så mycket här hemma. Jag försöker fortfarande göda upp Miki med diverse metoder då hon är lite för mager för min smak. Hon har ju inget hull att göra om till muskler när hon flyger fram i de sörmländska skogarna. :D
Vi planerar en sista inofficiell utställning i år, på Svenska Whippetklubbens utställning i Vingåker den 8 november. Första gången i juniorklass blir det och det ska bli riktigt spännande
(läs: jävligt nervöst!)
Jag och Miki följde med husse till Femöre (havet) ikväll och tittade när han tog lite kvällsbilder på havet och fullmånen. Han tog då även denna bild på oss, när vi står på en klippa och fryser och småpratar lite.
Bilden är inte så bra rent bildtekniskt & oskarp men jag verkligen älskar den, den säger så mycket!
Foto: Filip Snäck
En promenad i skogarna vid havet blev det igår tillsammans med Maria & Kiwi. Det är så vackert ute i Sörmlänska skärgården att man nästan blir gråtfärdig.
"Catch me if you can!"
"Fröken sötast i stan"
"Kiwi & Miki poserar så fint på klippan"
Måste bara lägga in en bild på Kiwi & Miki från april i år, det är någon som har växt lite sen dess :)
Vi har letat en bra sele till Miki men inte hittat någon. Jag har klickat mycket "backa" och väldigt mycket bakdelskontroll så nu har hon verkligen hittat sina bakben och lärt sig backa... på gott och ont. Hon gör det jämt. Backar runt hörn, backar när hon vill ha godis och backar.. när hon vill ur halsband & sele!
Vi köpte en fin Burberry-rutig sele från Gustaf & Evita som satt jättefint! I de tre minuter hon stannade i den, svisch så var hon ute ur den när matte blinkade.
Så viskade en liten fågel att Torshammarens Whippets gjorde fina LC-selar så vi beställde en i förrgår. Idag kom den och dra mig baklänges så fin den är, och sitter helt underbart. Och inte tar hon sig ur den heller =)
Rekommenderas varmt!
Här kommer kritiken från i söndags:
"8 mån, Utmärkt typ & storlek, Vackert huvud & uttryck, Bra bett, Vacker hals & överlinje, Ngt kort och rak överarm, Bra kropp för åldern, Fina lår, välvinklat bakställ, Rör sig bra, behöver stabilisera sig i fronten, Bra drive från sidan, Välvisad"
Blir lika glad varje gång jag får välvisad, och tycker också om att hon får beröm för sitt vackra huvud/uttryck på varje utställning, det är verkligen hennes kännetecken.
Sen hittade jag min gamla digitalkamera häromdagen och tömde över bilderna till datorn, och hittade då två filmsnuttar från när Miki varit hos oss i bara ett par dagar. Söt eller?? Och på undre filmen visar hon sin personlighet redan i ung ålder, tuff, orädd och härligt lekfull!
Foto: Ellen Schnackenburg
Idag var vi iväg på utställningsträning igen! Denna gång till Norrköpings BHK på en inoffare. Miki hade konkurrens av en hane i 6-9 månaders klassen men slog honom med bravur och blev BIR-valp, och blev sen även BIG och slutligen plockades hon ut bland de fem bästa i BIS-valpfinalen och placerade sig där som reserv! Trots kyla, trötthet och mycket störning. Mitt underbara lilla gryn.
I den yngre valpklassen gick Mikis "kusin" Dog Power's Shiraz, en bedårande söt liten sak, tänk att Miki också har varit så liten. Och en rolig sak är att det blev en Whippet (Gazolin Pommel) som blev BIS-2 av alla vuxna hundar...heja!
Miki firade med att sluka sitt grisöra hon vann, och sen med att gnaga sönder sin HP-rosett!
Foto: Hanna Schnackenburg
Själv vann jag en 25-veckors prenumeration på Allers, tjoho! Inte illa för en kärring som jag :D
En kall men fin höstdag i trevligt sällskap har vi haft idag och nu ska vi krypa ihop och göra ingenting resten av kvällen!
En bild från BIS-finalen:
Foto: Hanna Schnackenburg
På begäran, då en del verkar få snurr i huvudet av Marimekko-mönstret till bakgrund, håller jag på att byta design på Mikis blogg! Det tar dock ett tag då jag ska lyckas lista ut hur man lägger till en bakgrund och byter header! (och jag ska vara webdesign-kunnig??)
Nån som känner sig manad att hjälpa så är det bara att ropa :)
Jag har ju förmånen att "ha" två uppfödare till Miki. Henrik Härling, som äger mamma Juni och som faktiskt fött upp Miki och hennes syskon, samt Åsa Lindholm som äger en liten del av Miki och som jag ser som min styvuppfödare (och vän). Det är en stor glädje att ha två så oerhört kunniga, ödmjuka och trevliga uppfödare bakom sig, och jag suger åt mig allt jag kan av deras kunskaper!
Jag har sparat två bilder på datorn som jag tycker är väldigt fina, och som faktiskt är mycket av det jag gillar hos Åsa och Henrik. Den stora respekten och kärleken för sina hundar, även i så pressade och tävlingsinriktade situationer som utställningar kan vara för många, den lyser verkligen!
Dessa underbara bilder är tagna av Jörgen Oinonen och jag hoppas det är okej för alla inblandade att förekomma här på bloggen! =)
Igår var jag sugen på att testa lite race med fröken Marimekko.
Kollade upp LC-sidorna och WR-sidorna och hittade att det var träning i Norsborg, och funderade på att åka upp. Men sen började himlen bli oroväckande mörk och jag blev oroväckande bekväm där i mina mysbyxor så vi åkte aldrig iväg. Ringde min fina styvuppfödare istället och pratade bort en timme. Hon frågade om Miki gillade att jaga, och jag berättade att vi faktiskt aldrig stött på någon hare i skog och mark så jag visste faktiskt inte om hon var en bra jägare...däremot så "står hon i fönstret och kikar på en hare som sitter här ute på uppfarten just nu" sa jag.
När jag lagt på fick jag ett ryck och bestämde mig för att åka och spåra med Veronica & flock, så jag packade lilla väskan och öppnade ytterdörren och gick till bilen. Miki brukar alltid alltid stå kvar på trappen och vänta (hon tycker trappgallret är otäckt att gå på), men si inte idag.
Hon har visst bättre minne än sin matte och upptäckte haren som satt och tryckte längre bort.
TJOHOOO och jakten var igång! Runt kvarteret, ner längs gatan och ut på den lite större vägen på två sekunder !!
Jag vrålade mig hes och tänkte att det var sista gången jag såg henne i livet och sprang som en dåre i mina gummistövlar. När jag kom runt hörnet såg jag, typ 10 hus bort, två personer stå och titta mot något på andra sidan vägen och dom pekade uppåt mot grannhuset. Där stod Miki så nöjd och glad och flämtade i någons rabatt. Jag hämtade, lyfte upp och bar hemåt.
Männen som bevittnat det hela frågade om det möjligen var en Whippet jag hade?
- Jajjamän, syntes det?
- Ooh ja!
- Såg ni haren också?
- Oooh jaaa! Vilken jävla uppvisning!
De tackade för skådespelet och jag gick hem svettig, hes, skakis och väldigt väldigt glad över att ha Miki hel i min famn. Men nu vet jag iallafall att det kommer att gå rätt bra när vi ska prova på Whippetrace i Södertälje på lördag :)
Nästa gång köper jag en mops, så kanske jag får behålla min mentala hälsa...;D
Jag har suttit och knåpat ihop ett litet videoklipp i Movie Maker, på lekande Miki & Kiwi, som är 1,5 minut långt. Jag har alldeles för mycket tid. Men jag tyckte det var lite gulligt, särskilt det snygga agilityhoppet Miki gör i mitten av klippet! Stackars Kiwi blir alldeles yr! Glöm inte ljudet :)
Jag gillar att googla och googlade loss på Mikis stamtavlenamn. Döm om min förvåning när jag hittade bilder från Krägga som jag inte visste att de tagits. Jag mailade fotografen och frågade om jag kunde få bilderna på Miki och idag fick jag de mailade och ett godkännande att lägga ut dom i bloggen. Bilderna är tagna av Sabine Brenner på Animagi Whippets.
Är man inte söt så säg? Jag bara älskar bilden där hon är i rörelse, min söta sak!
Ps. Alla bilder från valpklassen finns här . Finns säkert fler fina bilder från andra klasser, förstår bara inte tyska så himla bra. Ds.
En huvudbild efterlystes visst, så jag lägger upp den här fina fina bilden som Sara Jansson har tagit. Den är dock från juli, men lika underbar ändå :)
Insåg att det har varit ont om uppställningsbilder ett tag och passade på att ta en 7,5 (!) månadsbild, tänk vad tiden går. Miki har blivit rejält långbent och kroppen hänger inte riktigt med, så just nu tycker jag att hon ser ut som ett benrangel. Ställde dessutom fel sida mot kameran så man ser hennes krigsveteran-ärr :D
Nåväl, världens sötaste flicka!
Förresten så vann vi konerna det tävlades om i förra inlägget! Hurra hurra, vad roligt.
Jag har turen att ha en hund som gillar att åka bil! Ibland kan man dock bli lite för avslappnad fast man försöker hålla skenet uppe att man faktiskt är nyfiken över vart matte är på väg.....
Om någon där ute undrar ungefär hur ont i magen man får av att äta en hel ask Läkerol så kan Miki berätta det. Man får jätteont.
Tur att matte åkte och köpte Zoolac, och att det är nära till gräsmattan när det trycker på i lilla tarmen igen (för 63:e gången).
Som sagt, Eira kunde en hel del tricks med sin canvasbur, bl.a förvandla den till en karusell vilket hon gjorde flera gånger. Lyckades fånga det på film en av gångerna :D
Sen ser det ut såhär när två busungar leker inne i en bur: (Och hör du Jenny, vi pratar om Nokia :) )
För några dagar sen frågade Annelie om vi inte ville komma ner till Husby Säteri på fredagen och säga hej, det pågår EM i Lure Coursing och hon var på plats med sina Whippor. Sagt och gjort, jag tog med mig Miki, sambo och två vänner och åkte ner på en liten dagsutflykt. Vi tog vägen genom Nävekvarn och åkte sen Kvarsebofärjan över Bråviken till Norr/Söderköping. Vi började med att hälsa på Annelie, Mathias, Saga, Runa och lilla Eira på campingen och lät valparna leka med varandra. Kul att se, två valpar som är väldigt lika, inte bara i utseende utan i humör, envishet och positiv anda :) Eira visade bl.a Miki hur man kan ha väldigt kul med en helt vanlig canvasbur och sen var det brottningsmatch för resten av slanten.
Jag, Filip och Miki åker färja (Miki spanar på måsar)
"Hej, jag heter Eira, vad heter du?"
"Vill du leka med mig?"
"Okej, jag ger mig!"
Det var inte bara min valp som kan låta som en V8 märkte vi :)
Brottarna Miki och Eira!
Det var mycket varmt ute och solen sken från klarblå himmel! Därför passade vi på att besöka ett litet hundbad i närheten där Miki fick svalka sina tassar.
Vi svalkar oss i det inte alltför rena vattnet...
Sen åkte vi till Söderköping och det berömda Smultronstället för att äta lite (?) glass. Det var första gången jag var där och vilken otrolig glassmeny de har! Miki fördrev tiden med att sukta efter allas glassar och lite besviket ligga och äta sitt torrfoder ur en påse, och personalen passade upp henne med friskt vatten. Efter det strosade vi längs kanalen och det fanns mycket fint att se, det kändes nästan som att man var utomlands.
Ingen dålig glass va!
På väg hem åkte vi förbi en Outlet med märkeskläder och då det fortfarande var väldigt varmt ute frågade vi om vi fick ta med Miki in i butiken, vilket vi fick. Jag kan berätta att det inte är jätteenkelt att titta på kläder med en Whippetvalp under armen, men hon var så nöjd att få följa med! Kvinnan i kassan frågade om det var en Grand Danois, och jag berättade vänligt att det var det inte :D
Trötta var vi allihopa när vi kom hem iallafall efter en trevlig dag!
Inatt har Miki pipit lite och inte riktigt vetat hur hon ska ligga utan att det smärtar. Den stora tratten vägrar hon ha på sig och plockar med van tass av sig, så jag har fått komma på en annan idé för att hon inte ska kunna slicka på såret. Snacka om pyjamasparty! men det funkar bra för hon kommer inte åt såret alls, som hon har tyckt vara jättespännande att försöka gnaga på innan.
Är man sötast i världen eller?
Idag har hon annars varit som vanligt igen, pigg och glad och hungrig och lekfull! Och för den som är intresserad kommer här en bild av dräneringen... svullnaden längre ner på sidan av bröstkorgen syns nästan inte längre, och febern ligger ikväll på stadiga 37,6.
Till Mikis glädje kom kompisen Kiwi och muntrade upp på kvällen, och Miki tog chansen att få mysa lite, skönt när man inte är riktigt kry! 
Inlägg
Alla kommentarer
