Som förstagångsägare till Whippet går det åt mycket blod, svett och tårar (bokstavligen) för att försöka lära sig ställa upp sin valp. Efter en proffslektion och ovärdeligt peppande av styvuppfödare Åsa så har jag börjat förstå vad jag gör för rätt och för fel.
Huvudet ska inte för högt, benen inte som en gunghästs och skjut inte rygg för bövelen.
Nåväl. Min lilla piraya är nästan 5 månader nu.
Och finast i världen trots ryggskjut, gungben och gamnacke!
En kväll frågade jag en vän om hon ville lära oss förbudsträning. Så med en låda varm och väldoftande korv/blodpudding/kassler, fickan full med godis och rösten laddad med nyansering gick vi ner på fotbollsplanen och försökte lära Miki (och mig själv) vett och etikett:
"Okej, Sara. Tänk råttgift!"
"Helveeeette vad snabb hon är! (Var beredd! ropar läraren)"
"Hörrudu! ropar jag med min argaste stämma" (notera världens längsta nos)
.... och tro det eller ej. Men godiset fick vara kvar i lådan till mattes stora glädje!
Ett nytt försök:
"Whippetryck deluxe mot den nyfunna skatten"
"Höööörrruuuduu, väser matte med uppenbart resultat"
"Och då får man godis och en massa beröm likt julafton"
"Till sist kan man gå fot med skålen mellan hund och matte. Jiho!"
Vi grillar på vår nya gård. Miki passar på att lägga sin lilla nos i blöt och kör ner huvudet i skräppåsen med den överblivna marinaden!
MUMS!
Inlägg
Alla kommentarer
