Spring & Viltspår
Här hemma håller Miki fortfarande på med sin matjakt. Det verkar inte finnas något annat i hennes huvud och precis som efter förra löpet så blir hon mjukare och "slappare" i kroppen än annars vilket ger mig nojan om att hon är i dålig form. Så vi har cyklat, gått, sprungit, rusat i skogen, sprungit i sandbackar och gått lite till. Men nix, inte en muskel ser ut att framträda! Hmm, hur ska det gå med en matgalen, slö whippetflicka på de anmälda LC-proven, kommer hon ens att jaga trasa eller kommer vi att behöva fästa en skinkmacka på triss-linan?
Åkte till Södertälje ikväll på WR-träning för att se efter, och jag vet inte hur jag kunde tvivla?
Taggad till tusen, full fart och hon skrek efter trasan. Sprang gjorde hon också. (dock försökte hon gena, precis som på LC:n. Hur kan man försöka gena... på en rakbana?? Stolliga hund) Så nu känns det lite bättre.
Sen har vi även fått en "privalektion" i Viltspår under veckan som gått. Kvinnan började med att lägga ett enkelt spår till Miki för att se vad vi behöver jobba på och hur vi kan gå vidare. Jag förklarade för henne att Miki har tappat motivationen, självkänslan och drivet. Efter att ha tittat på oss i spåret (och sett Miki enkelt men lite förstrött spåra sig fram till klöven) förklarade hon rakt och med ett litet leende att det som faktiskt har hänt är att JAG tappat motivationen, självkänslan och drivet! Och det påverkar och stör Miki i spårandet. Så nu har vi fått lite tips och övningar hemma och ska tillbaka igen för ännu ett spår och fler tips om några veckor. Kul och mycket intressant! Tänk vad mycket man kan påverka och forma sin hund utan att veta om det =)
Jazza fick också följa med idag, hon var inte riktigt lika naturligt traständ som Miki kan man säga, hon tyckte det var roligare att hälsa på allt, alla och resten. Ständigt med svansen viftande! Men det blir nog folk av henne också tillslut :)
Man blir trött av att jobba skift (husse), springa WR (Miki) och vara söt (Jazza):