Bilder från Svvk Hågelby

Vi vann!


Vi vaaaannn!!


BIM-Unghund Play a While Marimekko, BIR-Unghund Fennaur Golden Hind

Trippelpris!

Snacka om att sorg och glädje är två känslor som har en hårfin gräns mellan sig...

Imorse i min ledsamhet tänkte jag att jag inte skulle ställa Miki idag för hon är ju så skendräktig, svullen och ful. Sen tänkte jag att isf får Åsa ställa henne för jag är ju så dålig på det. (det kallas även att ha tappat hoppet) Så jag tog på mig helt vanliga slarvkläder och åkte, utan någon som helst plan på utställande. Väl framme tyckte Åsa att jag visst kunde ställa ut Miki och själv dessutom. Kollade katalogen och det var 5 andra Unghundstikar anmälda, och det var riktigt fina tikar allihop. Jaja, det är vi som blir avtackade, som vi hittills alltid har blivit - om vi ens får en 1:a... fortsatte jag mitt för dagen muntra tänkande och entrade ringen. :D

Vi sprang runt, vi ställde upp, domaren (Graham Hill, UK) klämde och kände och tittade och, ja, vi fick en 1:a. Tack för det tänkte jag och förberedde mig så på att bli avtackad. I konkurrensen när vi ställt upp på rad, och efter låång betänketid fastnade domarens blick på oss och han höjde handen och pekade på oss och sen mot "1:a platsen". Jag tänkte "Varför ska jag gå dit när han tackar av mig, varför pekar han inte ut ur ringen?"... och såg ut som ett stoooort frågetecken. Domaren pekade igen på mig och så mot 1:a, och jag fattade ingenting. Tillslut fick han lov att peka igen och säga "You're first!" och då fattade jag. Vi vann klassen :)
Så himla roligt, som vi har längtat efter det där CK't! Jag hade precis tappat hoppet och "insett" att vi alltid kommer att bli sist, och så kommer detta. (iofs rätt naturligt då det är först nu hon börjar mogna)
Vinna över 5 jättefina tikar, på en Vinthundsutställning, jihoo.

Jag blev så glad! Och när vi skulle ställa upp för placering & fotografering så ställde alla upp sina hundar snyggt, prydligt och korrekt, medan jag och Miki kramades istället för att posera. (måste man vara seriös jämt) :D Hon la en tass på varsin sida om min hals och svansen gick som en propeller, hon hörde väl på min röst att det var glädje i lägret och ville kramas.

I Bästa Tik blev vi inte placerade, och i tävlan om Bästa Unghund blev vi "bara" BIM, men det spelar ingen som helst roll, jag är så stolt och glad för klassvinsten och det efterlängtade CK't. Detta gör att Miki nu kvalificerat sig för Whippetklubbens Trippelpris!

En rolig sak är att domaren, när vi skakade hand, sa till mig "You have a very promising bitch, she is a fantastic mover! You keep going with her" och jag bara glittrade av glädje. Hans kritik är också ganska rolig, den är iofs bra, men den är rätt svårläst och svårförstådd. Hör här: "Quality made bitch of good shape & size. Attractive in head, Pleasing in topline & overall shape. True in front with correct width for her overall conformation. Elegant hindquarters of good angulation & length. Moved freely & true. Just needs to extend in drive behind" Pust, vilken tungvrickare, dessutom i slarvig skrivstil.

TACK alla som gratulerade oss, det värmer verkligen ett orutinerat nybörjarhjärta!!

Förhoppningsvis kommer bilder snart...

Förändring i flocken

Eftersom jag har förstått att i Whippetvärlden (och hundvärlden överlag) så finns det väldigt många människor som vet allt, förstår sig på allt och sitter inne med alla svar och sanningar, så tänkte jag att det lilla jag kan göra i detta läge är att rakt och enkelt berätta min sanning och hoppas att "folk" respekterar den. Självklart finns alltid andra sanningar hos andra, men för mig är de ganska ointressanta i det här läget.

Jazza kommer att flytta hem till Åsa imorgon, i väntan på att få en ny ägare.

Denna enkla mening sätter naturligtvis igång fantasierna och analyserna hos er och alla som hör det, men så dramatiskt är det faktiskt inte. Så stoppa pressarna och lägg ner luren :D

Jazza är en underbar valp! Hon är enkel, vänlig, glad, charmig, social, lättlärd, mjuk, vacker, frisk, framåt... ja adjektiven kan fortsätta ett bra tag!

Det som gjort att jag tagit beslutet är att jag inte tycker hon får vad hon förtjänar av mig! Hon är så himla ljuv och härlig, men i min livssituation just nu orkar jag inte riktigt ta henne till mig, och hon hamnar också i Mikis skugga alltför ofta. Och i denna period av mitt liv så visade det sig vara lite för tidigt att ta in en till medlem i flocken. Jag orkar inte ge båda hundarna 100% av min tid, ork & kärlek och har känt så dåligt samvete för Jazza, hon förtjänar mer.

Därför, för lilla hennes skull så släpper jag henne <3 Någon annan, som kan ge henne allt hon vill ha och behöver, finns där ute och bara väntar på henne! Jag är inte orolig, och har inte dåligt samvete för att jag omplacerar henne, utan hade haft dåligt samvete om jag haft henne kvar. Jag kan inte bara behålla henne av egoistiska skäl. Hon kommer att få det så bra, det är jag säker på, en sak är säker, hon kan charma vem som helst den där lilla flickan och har en stabil grund att stå på :)

Så så är det. Visst är det jättejobbigt och ledsamt, många tankar och tårar har det varit, men samtidigt vet jag att jag gör det rätta, av rätt anledning. Vårt liv får fortsätta, en vacker dag kommer kanske flocken att utökas igen, då det känns redo och rätt. Det får tiden utvisa.

Syster SVCh!

Fick mail från Sussie i Umeå om att syster "Mira" - Play a While Tiimari idag kammat hem sitt tredje 1:a pris i ÖKL Viltspår så nu kan även hon titulera sig SVCh!

Tidigare har ju syster P.A.W. Arabia gjort samma bedrift och nu alltså Mira. Vi är naturligtvis så glada och stolta och skickar massvis med gratulationer till den nyblivna champinjonen, och så även till uppfödare Henrik som fått fram en så mångsidig och bra kull!

Förhoppningsvis kan även Miki ta sina två kvarvarande 1:or snart också, det kommer när vi minst anar det antar jag och jag har inte bråttom.

Försökte hitta en bild på Mira men hittade bara bilder från när vi var och hälsade på uppe i Umeå i somras, så den får duga. Mira är flickan till höger om någon undrar :)


Hurra för Finska Företag-kullen!

Hormoner & Skogen

Det händer inte så fasansfullt mycket just nu, jag är lite ur form så vi myser mest, går skogspromenader och myser lite till. Igår var jag helt övertygad om att Miki var sjuk, "Nånting är fel på henne!", konstaterade jag efter en sömnlös natt med en orolig Miki som gick omkring och pep, stirrade på mig och verkade vilja mig något. (vad vet nog inte ens hon själv). Dagarna innan hade hon varit ovanligt kelig på ett oroande sätt och då också "stirrig" på mig och Filip, som att hon ville något. Verkade hängig och trött. Efter att ha funderat, undersökt, googlat och till sist kollat kalendern noga slog det mig! Det var igår 63 dygn sedan hon höglöpte... Och när hon imorse låg och slickade Jazza (i öronen, i munnen, på tassarna, i baken osv.) med halvslutna ögon så föll allt på plats. Hon har helt enkelt "valpat" nu. Men det är inte så farligt som det låter, mellan matjakten och stirrandet så är hon som vanligt, glad och busig. Hon är snart fit for fight igen, precis som sin matte :)

Några bilder från en av våra skogspromenader tillsammans med Veronica och settrarna. (notera att jag inte är hälften så bra på att fota snabba hundar som min sambo är.)

Miki spanar efter sina kompisar, på en underbart ödslig skogsväg.


Catch me if you can! Settern Smilla gör sitt bästa...


Suddiga flickor! Men hur enkelt är det att få skarpa räser-Whippets?


Tripp, trull, och Smilla :)


Man blir trött av att leka i skogen...

Disney

Jag har en tendens att kunna vara ganska sentimental, känslomässig och ja, dramatisk. Jag älskar att skapa minnesfilmer, tillägna bilder och sätta ihop små bildspel till minne av förlorade fyrbenta vänner. Det rensar lite att få fälla några tårar tillsammans med en gnutta kreativitet.

Ikväll satt jag och tittade igenom gamla bilder och filmer och hittade en liten film som jag klippte och knåpade ihop till minne av vår hund vi hade innan Miki. Italienska Vinthunden Disney - som bara blev 13 månader gammal och som vi fick ta bort p.g.a ett dumt benbrott.

Trots att det är 2 år sedan nu, så fäller jag alltid en tår när jag tittar på den här videon. Samtidigt tycker jag faktiskt den är himla fint gjord så jag tänkte dela med mig av den :)
(Varning bara för sentimentalt innehåll och en sorglig låt...)

KM i WR i NK!

Imorse tog jag flickorna med mig och åkte till Norrköping för att delta i klubbmästerskapet i Whippet Race. Miki var anmäld och Jazza var med som maskot.

Det var ca 3 grader och regnet hängde i luften, så det var inte särskilt varmt och skönt. (Sen kan jag även berätta hur svårt det är att starta en galen liten hund i WR när händerna är stelfrusna, jisses vilken kamp :) )

Miki var i alla fall superduktig idag och traständ (nähä) och sprang för allt vad tyget höll. Dock har hon fortfarande fått för sig att hon ska byta spår till det högra (svart bana) under varje lopp så hon saktar in efter halva vägen, låter de andra springa iväg med försprång och byter spår bakom, för att sen försöka springa ikapp igen. Det är ingen bra strategi kan jag tycka, men alltså, huvudsaken är faktiskt att hon har roligt!

Idag lyckades hon t.o.m springa sig till A-final, och då också få tävla om titeln "Klubbmästarinna 2009". Men hon hade otroligt bra konkurrens i finalen så vi visste nog redan innan vad det skulle bli för placering, ganska kul dock att kunna stoltsera med A-final i Klubbmästerskapet hihi.

Vi säger grattis till Mibisan's Miss Cherimoya och Mibisan's Mr Sunsapote för Klubbmästarinna/Klubbmästare 2009! Vi säger också grattis till Gazolin Quince till priset "Snabbaste deltagande whippet utan licens". Hurra!

Sen avslutades tävlingsdagen med en trevlig prisutdelning och gott smörgåstårta-fika! Vi gillar Whippet Race, det är så opretentiöst, rättvist och kravlöst...och kul.

Jag och Miki stoltserar med hennes diplom för nytagen WR-licens.
Söta lilla vilddjur!

Tack alla inblandade för en härlig dag, trots ösregn och bitande vindar.